tisdag 29 september 2009

Trolltider !!!






Måste ju bara få visa upp mina småtroll :-) I lördags ville dom gå till trollskogen, såå sagt och gjort körde J bilen in på en skogsväg och där hoppade vi ut rakt i trollskogen kan man säga. Lite festis och kex gjorde dagen till ett SPÄNNADE äventyr tyckte barnen.
Jag MÅSTE verkligen försöka komma ihåg vad lite som behövs för att de ska glädjas. de enkla är oftast det bästa!!
Kram M

måndag 28 september 2009

Förberedelser inför tomtens ankomst.....

Sitter inomhus och ser hur regnet vräker ner...inser när regnet blandas med hagel att NU är hösten riktigt här....och vinter är på ingång
Ett stort paket med beställda saker kom med posten igår och innehållet var tomtedräkter m.m till barnen. Såå nu ska jag verkligen försöka vara ute i tid vad gäller julkort m.m.....hmm.. det låter bra iallfall.

En kär vän "linalotta" till mig tipsade också om att man kunde göra fina fotoböcker på fujicolor vilket jag naturligtvis absolut vill vara med på. Ett verkligt toppentips inför årets stundande julklappar.
Jag hade tänkt mig att sortera ut de bästa bilderna under det här året och sedan göra böcker av dem. Med tanke på hur mkt det fotas här hemma får man se om det räcker med en fotobok eller om det behövs fler....Ska också försöka ta tag i och samla vissa utvalda bilder till fotoböcker om speciella tillfällen. Typ Olivers dop, semester 2009 och liknande. Vet med mig att min tanke varit att göra små egna album med hjälp av BIA`n men det blir helt enkelt inte av i den utsträkning jag jag själv hade hoppats..."host, host". Så det är skönt att hittat en sida som gör HELA jobbet åt en :-) !!! Sååå skönt.
Såå juklapparna i år blir väl som vanligt kort på barnen, fotoböcker, almenackor osv. Lite förutsägbart men ack såå tacksamt för både givare och motagare. Såå gör som jag, skynda, skynda er och gör beställningar i tid nu.

Efter ytterligare en omgipsning av benet är det nu 3 veckor kvar med kryckor. Förhoppningsvis blir värken mkt bättre när gipset är borta och sjukgymnastiken tar plats.

Kram M

fredag 25 september 2009

Underbar pysselhelg

Sitter och verkligen känner hur trevligt vi hade det på på pysslet i helgen som var. Pearlized och Wih hade verkligen ordnat det superbra som vanligt. Ända missödet med träffen var att min röst valde att lägga ner fredagkvällen innan träffen, vilket i sin tur gav ett MYCKET tystare pysselrum för mina kära medpysslare.

Jag presterade tre Lo´s samt 4 kort i helgen + 3 armband. Kanske inte det mest produktiva för att vara jag men ändå var ju tanken att fika träffa folk och allmänt ha det trevligt sååå det lyckades jag verkligen med.

Foten har gipsats lite galet och kommer idag att göras om, vilket jag hoppas leder till att det blir lättare att gå med den. har lite sett ut som om jag...skitit ner mig när jag haltar omkring......Såå nu hoppas jag verkligen på stor förbättring.

Barnen hade trolldag igår, vilket min kära man lyckats helt GLÖMMA bort att berätta för mig. Med E´s ledsenhet i åtanke sedan förra piratdagen dåå han kom outklädd till dagis. Fick lillasyster samt min J jaga rätt på repstumpar och "trolltyg" på stadens gator i vild panik under onsdagskvällen. Vid läggningen av barnen lyckades jag somna med dem och INGA kläder gjordes då...hmmm..inte helt bra.

Klev sedan upp kl 07:00 igår morse och satte igång med tillverkningen av två trolldräkter a´la mkt snabb design. Målade sedan barnen med brun kajal..."prickar i ansiktet" och vid hämtningen på eftermiddagen såå var det två mkt trötta men nöjda troll med barr i svansen och prickar kvar i ansiktet som STANK grillplats som kom hem.
Måste dock ge ett råd till andra föräldrar...MÅLA inte med kajalpennan...prickarna sitter fortfarande kvar trots skrubbning med sminkrengöring och olja m.m.

Sköt om er pysselvänner

Kram M

fredag 11 september 2009

TACK alla vänner :-)

Tänkte bara ta tillfället i akt att tacka mina underbara vänner runt omkring mig. Många är ni som skickat mail, sms, kort och hört av er per telefon. Det värmer såå i hjärtat att ni finns här och bryr er om...kan inte nog betona att ni är sååå viktiga för mig!!!
ÄLSKAR ER.
Tog också möjligheten som gavs att träffa lite pysslingsvänner och få sitta ner och pyssla en stund i onsdagskväll. Var helt säker på att det skulle bli för jobbigt men det var superskönt att släppa allt och fokusera på annat och bara, bara surra. Tack för inbjudan Madde. Mycket värt. Barnen LÄÄÄNGTAR TILLBAKA till er :-).

Ska försöka uppdatera med lite pyssel nu också. Några nya kort är gjorda, ett armband. Lo´s från Umeåträffen har jag inte heller visat upp" får skämmas lite". Så det blir till att fota nu...

Ett Kaos kort har ju också fått "stolt"..Såå det ska också visas upp+ 3 st nya ska väljas ut. Blir nog svårt att BARA välja 3 med tanke på alla runtomkring som är såå fantastiskt kreativa i sitt skapande!!

Beställa bilder inför den stundande pysselhelgen borde jag göra...hmmm...
Känns skönt att ha kuliga saker att se framemot också.

Mamma håller ställningarna och roddar i allt praktiskt. Jag är mitt i sorgen och hon lär nog falla ihop när begravningen är över. Vissa stunder på dagen känns helt OK..för att sedan bara falla i tårar. Har suttit och kikat lite på bilder för att mamma ville ha några. Dåå blir det väldigt påtagligt att någon fattas oss.

Lillasyster kommer till middag ikväll då hon behöver påfyllning av kramar från småkillarna.
Både hon och hennes sambo är helt underbara och barnen älskar dem.

Kram M

torsdag 10 september 2009

ÄLSKAD OCH SAKNAD















Jag berättade för våra barn igår morse. O är ju på tok för liten för att fatta med E därimot...hade både tankar och funderingar.
-Mamma du behöver inte vara såå ledsen att gammelmormor flyttat till himlen...gammelmorfar är ju där med henne.....
och mamma JAG är ju HÄR med dig.

Ja, vad säger man ??!! *ÄLSKADE UNGE*
Sedan var E snabb på att säga till mig...

-Du MÅSTE klä på dig och stiga upp och äta frukost. Min pappa säger att de MÅSTE man när det är morgon. Såå säger faktisk min pappa Johan!! Mamma det är ju utflykt på dagis såå jag har inte tid att sitta här och prata hela dan.
Vi ses senare mamma.

Ja livet går ju vidare...skönt att var omgiven av barn som verkligen säger precis vad som faller dom in.

Jag pratade med mormor varje dag och vi hälsade på ofta. Hon tog även färdtjänst hit och vi gjorde många utflykter tillsammans. Morfars grav, leos lekland, norrbyskär, älgfarmen i Bjurholm, Notvarpbron mfl.
Den senaste vi gjorde tillsammans var till Umeå energicentrum och då var även min syster och hennes sambo med. Det var en HEL DAG med skratt, mat ,fika , glass ute på en filt i fina omgivningar. Mormor njöt av varje sekund och hon insjuknade av två strokes blott 3 dagar senare. Det känns skönt att ha dessa bilder att minnas henne med. (Se ovan)

Kram M

Sorg, saknad och äntligen operation

Har själv haft fullt upp på sista tiden vilket gjort att jag inte uppdaterat min blogg.
Förra torsdagen var det då äntligen dax för den omtalade operationen av min fot. Oräkneliga gånger har den ju som bekant blivit uppskjuten av massor av olika anledningar som gravidiet, influensa, bältros, tvar/mykoplasma, barn på sjukhus, akutfall som gått före, sjuk läkare m.m.

Vi åkte upp till mormor em innan OP för att till vår förtvivlan upptäcka att hon blivit mkt sämre bara sedan dagen innan. Jag stannade kvar till sena kvällen och övriga släkten ringdes in av sjuksköterskorna på Strokcenter för att få möjlighet att ta ett sista farväl. Hon hade då låånga andninguppehåll m.m. Mamma stannade kvar och vakade hos mormor. Jag åkte hem och började efter en hel del tveksamheter förbereda mig (med decutandusch) inför operationen följande morgon.

Natten var INGET vidare eftersom tårar och oro som bekant ofta leder till både nästäppa och en enorm huvudvärk. Jag fick under nattens timmar veta att hon fortfarande fanns kvar hos oss och jag åkte dit direkt följande morgon. Blodprover, EKG och röntgen på mig klarades snabbt av. Vid träff med operatören ansåg han att opertionen med fördel skulle skjutas upp till nästkommande vecka såå att jag skulle kunna vara hos mormor ända till slutet. Efter en del fundering + ytterligare besök på Strokecenter där dåå mormors syster även satt där tillsammans med pappa och min syster så kände jag mig trygg i att veta att hon inte var ensam..
Eftersom jag skulle sövas fick jag flera läkemel för att motverka illamående efter OP+ att ett snabbgips skulle läggas, för att jag direkt efter uppvaket skulle kunna finnas vid mormors sida igen.

Jag valde helt bort det lugnande medel som erbjöds innan eftersom det för mig utskrivna läkemedlet ger stor minnelucka både före och efter ingeppet och dessutom illamående. De som känner mig vet att det beslutet inte var helt lätt att fatta då sjukhus ABSOLUT inte är min grej.
Nåväl operationen gick bra, men illamåendet efter nakosen gjorde att jag inte tog mig ur sängen som planerat utan att både kräkas och svimma hela tiden. Kl 22:00 blev jag inlagd på Ortopeden då jag ansågs alldeles för dålig för att kunna åka hem. Jag höll därimot oroligt telefonkontakt med familjen/strokecenter under dagen/kvällen och natten för att veta om mormor fortfarande var med oss. Hon hade redan kvällen innan ordinerats endast pallitativ vård(vård i livet slutskede).

Kl 6:00 morgonen efter Op skrev jag ut mig själv blev hämtad av min lillasyster i rullstol och kunde då sätta mig hos mormor igen. Inte heller belasta, ha benet i högläge och vila mkt var ordinationen. Härnan säger en sak-lyd läkaren- hjärtat säger något annat...dvs få vara hos mormor den sista tiden så mkt det bara går. Såå jag följde hjärtat till följd av något mera smärta och svullnad samt betydligt sämre sömn än vad jag annars hade haft.. Men man måste ju själv prioritera och att sitta och känna ånger senare i livet är ju inte heller något man önskar sig.

Mormor hade en enorm livsvilja och var nog inte redo att lämna oss tidigare såå vi turades om att vaka hos henne dygnet runt i 7 dagar (såå skönt att hela släkten finns i stan). Både hennes barn och barnbarn, barnbarnsbarn fanns hela tiden runt henne. När man var hemma ville jag vara där. men väl där uppe tog känslorna ofta över och den analkande sorgen hängde tungt i rummet. Vetskapen om vad som komma skall samt den låånga väntan på den. Det är såå jobbig som anhörig att bara kunna se på och intet kunna hjälpa till på annat sätt än att finnas där. Hon var klar många stunder trots höga doser av morfin vilket tom förvånade läkaren. Hon försökte prata och förmedla de sig flertalet gånger genom att medvetet kramas m.m.

Mamma ringde mig kl 19:50 på tisdagkvällen. Vi var då i full färd med att lägga barnen. E har nu slutat sova på dagen på dagis såå tröttheten kommer som ett hammarslag för honom när kvällen nalkas. Mamma berättade att hennes bror ringt från sjukhuset och att sköterskorna tyckt att det nog närmade sig slutet. Eftersom bilkörning inte är att tänka på för mig just nu ringde jag genast upp en kär vän om skjuts. Jag slet på mig lite kläder, packade näspray och servetter. Blev därefter hämtad en kort stund senare. Tur att jag fick åka med någon för tårarna rann i strida stömmar såå det hade nog inte varit lägligt att köra själv ändå.
Väl framme på sjukhuset satt jag kvar en stund för att samla mig och orka gå upp. Inne i mormors rum möttes jag av min morbror och en sjuksköterska som meddelade att hon lugnt somnat in blott 30 sekunder tidigare. Inte långt efter det kom även mina två kusiner in.

Hela familjen samlades inne hos mormor, där personalen då tänt ljus och gjort henne fin. Känslan av att ha förlorat henne kändes tung i rummet, dock tror jag att var alla överens om att hennes lidande nu var över och att hon kunde återförensas med gammelmorfar som hon saknat massor.

En stor sorg och oerhörd saknad finns nu kvar. Men också en glädje i att hon fick 86 bra år omgiven av familjen som alla varit bosatta i Umeå. Hon hade under åren inte allt för stora krämpor, hon hade både sitt goda humör och minnet kvar. Hennes fysik kan man heller inte säga något om när hon varje dag tog låååånga promenader runt Marihem/Nydala. Hon levde verkligen för att vara ute i skog och mark, såå ofta det gick satt hon ute, plockade bär och
blommor. Jag förundrades alltid över att mormor alltid hade såå fin färg även under vinterhalvåret när vi andra som ni känner oss såå bleka och grå.



Nu lever hon vidare i våra hjärtan och
jag har massor av fina minnen kvar som jag tröstar mig med.


Kramar M