Så älskad så saknad....

Den här STORA altrade lådan är det svåraste jag någonsin gjort, på tagen står det "VÄNSKAP". Min väns brudbukett bestod av just röda och vita rosor som hon hade när hon gifte sig, så därför tyckte jag de passade sig allra bäst.

Lådan är till min väns son som precis i dagarna fyllde 4 år. Hans mamma begravdes dagen innan och blev blott 32 år gammal.*gråter* Hennes begravning var jättefin och jag är så tacksam att vi fick närvara och ta ett ordentligt farväl. Hon drabbades av en en propp i hjärnan helt plötsligt för ett par veckor sedan och trots intensiva försök gick hennes liv inte att rädda.
*LIVET är fruktansvärt orättvist många gånger*.
Nu kommer den här lådan att fyllas av hennes vänner med foton, fotoalbum, kort, personliga brev skrivna av hennes vänner till hennes son/man. Sonens minne kommer ju att blekna ganska fort. *Gråter*

Han kommer nu att kunna (när han växer upp)ta fram lådan och få möjlighet att lära känna sin mamma så som vi kände henne.
Hon var en underbar människa och en fantastisk vän. Saknaden är stor och hon lever nu vidare i våra hjärtan. Men det är verkligen skönt mitt i allt som vän att kunna bidra med något till familjen i allafall.

Så nu fylls den såå sakteliga med hennes VÄNNERS minnen. Jag själv håller på med ett BIA album som tillsammans med ett personligt brev blir mitt bidrag i lådan.
En underbar vänskap är nu över, men vi har många fina minnen kvar. "Livet kommer för alltid sakna en pusselbit" heter det väl??!!

Kram M